Hjälp mig att reda ut mina tankar !
Nu är Jennifer i skolan, Och Flame sover efter en liten sväng i skogen.. :) Och solen skiner !
Jag hade en jobbig natt... låg och vända ..vred och snurrade åt alla håll och kanter,Bollade med tankarna om vad som är rätt och vad som är fel, För i dag skulle nämnligen Rasmus hämtas till sitt nya hem, Det har kännts som ett nödvändigt ont men ush vad hjärtat skriker nej.
För er som inte vet vem lilla Rasmus är, Så är det vår lilla kisse som absolut INTE går ihop med vår andra kisse Smilla.
Rasmus är den absolut vackraste, snällaste , gosigaste ,och roligaste katten man kan ha! När man kommer hem springer han skrikandes genom hela lägenheten och slänger sig framför ens fötter på rygg för att bli klappad på magen, Och oj vad han busar har tar typ allt jag har nycklar, hårsnoddar, bussremsa, m.m och springer iväg med i munnen. Och jag efter ...sedan när jag vänder ryggen till och ger upp då kommer han och smyger upp bakom mig och när ja vänder mig om sticker han som ett skott och sådär håller vi på !
I morse efter att ja lämnat Jennifer i skolan och Flame satt kopplad i hallen så tar Rasmus upp kopplet och börjar dra i det så att Flame följer med Rasmus in i sovrummet... och sen då ? Jo han hoppar upp i sängen och drar och drar... i det.. Flame tittar på honom och sedan tittar hon på mig som att " vaddå skulle vi inte gå nu...ska vi sova i stället" Rasmus kämpar för glatta livet och ger ifrån sig ett vrål när flame rycker till och sticker till mig istället, Det var som att Rasmus skrek rätt ut " DU SKA STANNA HEMA MED MIG" ja... OM djur kunde prata...
Ni kanske undrar varför det just är Rasmus som åker och inte Smilla ! och ja ...du jag undrar detsamma.
Såhär är det, När Smilla var liten skulle hela kullen avlivas, Jag ville göra en god gärning och omplacerade hela kullen, Alla lyckades få hem förutom Smilla ! Så hon fick bo hos oss och blev min dotters katt ! och ja det är verkligen min dotters katt ! För varken jag eller Micke kan knappt ta i katt rackarn, Jennifer är den ända hon tyr sig till och så har det alltid varit. Hon är inte speciellt vacker. Hon är inte speciellt snäll, Men hon är Jennifers!
Jennifer har förlorat många som stått henne nära genom livet, Hon har inte speciellt många vänner o.s.v hennes allt är Smilla. Jag har försökt övertala Jennifer om att vi ska behålla Rasmus i stället , Han älskar allt och alla ..det är sådana djur man ska ha när man är en familj ! Jennifer har igentligen roligare med Rasmus för han går att leka med, Men nej hon tycker att det är smilla som ska vara kvar, Ja tror igentligen att det bara handlar om trygghet för Smilla har alltid varit där... och så har dom väl ett speciellt band också.
Jag sätter min dotters kännslor framför mina egna, Men en sådan här katt som Rasmus är *ones in a life time*
Frågan är hur viktig Smilla är för Jennifer...?! ja menar... är det bara ett " ägar begär" att hon "är MIN! ....." Jag är förvirrad...
När vi har vart hos mormor på besök ca en-två veckor så är det Smilla Jennifer längtar hem till, Men när katterna har slagits t.e.x i Jennifers säng så skriker Jennifer " AKTA MELODI" det är hennes gosedjurs apa ! där sätter hon alltså gosedjuret före katten...?!!!??
Sedan går man tillbaka till Rasmus... hur mycket betyder han för mig ? för micke.. för oss... hur länge kommer jag vara deppig över att han är borta, Hur kommer ja ta det ?
Om smilla försvann istället... skulle jennifer komma över det snabbare ? och ersätta kärleken från smilla till rasmus..?
Man borde väl ha kvar det djuret som kan ge en kärlek tillbaka..?
Smilla ser man aldrig hon tyr sig inte till människor , hon är absolut inte social och kelig. Hon är lite säregen om man säger så, Hon är inte elak över huvud taget, Bara egen.. det är hennes personlighet.
Vad ska jag göra..
Fick ett mail i morse om att hon som skulle hämta Rasmus inte kunde i dag utan kommer till helgen... jag började stor gråta.. både av lättnad att vi får några dagar till tillsammans och sammtidigt blir jag arg.. fan dra inte ut på det, Ta han bara här ifrån !
Jag kan inte titta på honom just nu, Bara det gör för ont.
Vad är de som händer... gör jag rätt eller gör jag fel? Är jag egoistiskt som tänker såhär...
är det sist in först ut som gäller (alltså rasmus) Hjääälp mig!
Kärlek.....
Rasmus med Flame
Jag och Rasmus.
Jag hade en jobbig natt... låg och vända ..vred och snurrade åt alla håll och kanter,Bollade med tankarna om vad som är rätt och vad som är fel, För i dag skulle nämnligen Rasmus hämtas till sitt nya hem, Det har kännts som ett nödvändigt ont men ush vad hjärtat skriker nej.
För er som inte vet vem lilla Rasmus är, Så är det vår lilla kisse som absolut INTE går ihop med vår andra kisse Smilla.
Rasmus är den absolut vackraste, snällaste , gosigaste ,och roligaste katten man kan ha! När man kommer hem springer han skrikandes genom hela lägenheten och slänger sig framför ens fötter på rygg för att bli klappad på magen, Och oj vad han busar har tar typ allt jag har nycklar, hårsnoddar, bussremsa, m.m och springer iväg med i munnen. Och jag efter ...sedan när jag vänder ryggen till och ger upp då kommer han och smyger upp bakom mig och när ja vänder mig om sticker han som ett skott och sådär håller vi på !
I morse efter att ja lämnat Jennifer i skolan och Flame satt kopplad i hallen så tar Rasmus upp kopplet och börjar dra i det så att Flame följer med Rasmus in i sovrummet... och sen då ? Jo han hoppar upp i sängen och drar och drar... i det.. Flame tittar på honom och sedan tittar hon på mig som att " vaddå skulle vi inte gå nu...ska vi sova i stället" Rasmus kämpar för glatta livet och ger ifrån sig ett vrål när flame rycker till och sticker till mig istället, Det var som att Rasmus skrek rätt ut " DU SKA STANNA HEMA MED MIG" ja... OM djur kunde prata...
Ni kanske undrar varför det just är Rasmus som åker och inte Smilla ! och ja ...du jag undrar detsamma.
Såhär är det, När Smilla var liten skulle hela kullen avlivas, Jag ville göra en god gärning och omplacerade hela kullen, Alla lyckades få hem förutom Smilla ! Så hon fick bo hos oss och blev min dotters katt ! och ja det är verkligen min dotters katt ! För varken jag eller Micke kan knappt ta i katt rackarn, Jennifer är den ända hon tyr sig till och så har det alltid varit. Hon är inte speciellt vacker. Hon är inte speciellt snäll, Men hon är Jennifers!
Jennifer har förlorat många som stått henne nära genom livet, Hon har inte speciellt många vänner o.s.v hennes allt är Smilla. Jag har försökt övertala Jennifer om att vi ska behålla Rasmus i stället , Han älskar allt och alla ..det är sådana djur man ska ha när man är en familj ! Jennifer har igentligen roligare med Rasmus för han går att leka med, Men nej hon tycker att det är smilla som ska vara kvar, Ja tror igentligen att det bara handlar om trygghet för Smilla har alltid varit där... och så har dom väl ett speciellt band också.
Jag sätter min dotters kännslor framför mina egna, Men en sådan här katt som Rasmus är *ones in a life time*
Frågan är hur viktig Smilla är för Jennifer...?! ja menar... är det bara ett " ägar begär" att hon "är MIN! ....." Jag är förvirrad...
När vi har vart hos mormor på besök ca en-två veckor så är det Smilla Jennifer längtar hem till, Men när katterna har slagits t.e.x i Jennifers säng så skriker Jennifer " AKTA MELODI" det är hennes gosedjurs apa ! där sätter hon alltså gosedjuret före katten...?!!!??
Sedan går man tillbaka till Rasmus... hur mycket betyder han för mig ? för micke.. för oss... hur länge kommer jag vara deppig över att han är borta, Hur kommer ja ta det ?
Om smilla försvann istället... skulle jennifer komma över det snabbare ? och ersätta kärleken från smilla till rasmus..?
Man borde väl ha kvar det djuret som kan ge en kärlek tillbaka..?
Smilla ser man aldrig hon tyr sig inte till människor , hon är absolut inte social och kelig. Hon är lite säregen om man säger så, Hon är inte elak över huvud taget, Bara egen.. det är hennes personlighet.
Vad ska jag göra..
Fick ett mail i morse om att hon som skulle hämta Rasmus inte kunde i dag utan kommer till helgen... jag började stor gråta.. både av lättnad att vi får några dagar till tillsammans och sammtidigt blir jag arg.. fan dra inte ut på det, Ta han bara här ifrån !
Jag kan inte titta på honom just nu, Bara det gör för ont.
Vad är de som händer... gör jag rätt eller gör jag fel? Är jag egoistiskt som tänker såhär...
är det sist in först ut som gäller (alltså rasmus) Hjääälp mig!
Kärlek.....
Rasmus med Flame
Jag och Rasmus.
Kommentarer
Postat av: kirre
Hoppas allt reder upp sig till det bästa. Förstår att det är svårt att omplacera djur,. jag hade nog försökt att tänka på hela familjens bästa i helhet.
Rasmus är verkligen en stört skön katt..så underbart söt kärlek
Ja nu har jag juh tagit bild på mitt badrums skåp..usch skämms.. haha.. inte så väl städat som ditt direkt ;-)
Postat av: Nicole
Gumsan då!! Det kommer att ordna sig!! KRAMA
(Du är utmanad!!! Kika i min blogg)
Postat av: AnnSofie
Usch va trist att dom inte går ihop:(. Varför gör dom inte de? E själv världens största djurvän med 6 djur i familjen så jag förstår dig till etthundra.
Postat av: Em
Ååh vilka mysiga bilder!
Hoppas du får en fortsatt trevlig dag idag!
Postat av: catta
du har blivit utmanad kollla min blogg
Postat av: Charlotte
Fy det låter som en jobbig situation, det är så tråkigt att skiljas från sina djur :( Hoppas att det blir bra hur ni än gör!!
Postat av: I D A
Svar; Nja, jag tycker jag ser ganska stor skillnad på din och min katt! :P
Postat av: I D A
Sixten är mer platt och har ett bredare ansikte, dessutom har han lite mer hull på sig och har inte precis samma ögon. :P
Trackback
