Motgångarnas blomstertid...

Migränen är över ...

Men idag hände det som inte fick hända..

Idag har det som den största oron varit fokuserad på under en tid hänt. Ja visste att de skulle hända men jag har ändå försökt hålla hoppet uppe och vara positiv. Nu känns det som att jag trillat ner i ett stort svart hål, av besvikelse och ånger.

Varför ska livet vara så krångligt och svårt... Varför kan inte det svåra vara lättare ? Varför varför...vi ?
Snälla ge mig styrka att acceptera och gå vidare även om det gör ont.. ge mig styrka att glömma, För jag har inget annat val.

Det gör ont så förbannat ont att inget veta säkert. Att leva i ovisshet...är inte rättvist ! Jag begärde inte mycket och dom fick något så otroligt fint...jag var så godtrogen ..och ville inte lyssna på andra som bad mig att inte göra det, Och nu står jag här och får leva med mitt beslut som gjort hela familjen ledsen och besviken..och jag bär ansvaret ! Jag trodde att jag gjorde rätt... men ja gjorde fel...


Förlåt förlåt förlååååååååååt!!!!!!

Det är synd att du inte gläds för Miras skull! Men som jag skrivit till dig svarar jag gärna på allt om hur hon har de i sin nya familj! Det är bara att höra av dig till mig... dock respekterar jag den nya familjens val!!

Självklart hade vi vart glada för hennes skull om vi hade fått veta var hon hamnade. det var de ÄNDA kravet vi hade när hon omplacerades till dig,

Om ni inte döljde något hade ni inte döljt något så enkelt är det bara, Jag har blivit varnad för dig, men ja ville inte lyssna, Jag vände döv örat till och såhär gick det. Mira är borta.